Hemresa

Bra saker med New York

Mycket är maffigt och bra.

Det är oerhört lättnavigerat när man delar in hela stan i ett rutnät och kallar gatorna saker som 74:e gatan och 3:e avenyn. Genialt. Till och med Ammis hittar enkelt. Det mesta är dessutom enkelriktat så det är ganska behagligt som fotgängare när man väl vant sej med varifrån bilarna kommer.

Kollektivtrafiken ser lite skruttig ut, men funkar oklanderligt. Buss och tunnebana funkar toppen, och om det inte skull passa kan man fuska och ta en taxi utan att det kostar en arm och ett ben. (Även om det många gånger går lika fort att gå i den täta trafiken.)

Maten håller en oerhört hög lägstanivå. Och det är alltid öppet någonstans och massor av mat finns dessutom för hemkörning.

Utbudet är enormt, av allt! Mat, sevärdheter, shopping, folk… Det finns alltid något för alla smaker.

Längden på människorna. Ingen i familjen Lübcke var längre kort utan vi befann oss någonstans i mitten. Vilma (140cm) blev till och med kallad lång för sin ålder, och gick en gång bredvid en äldre dam i fotsida päls som var kortare än henne. Mycket uppskattat :)

Folk man möter i olika sammanhang är alla glada, positiva och hjälper gärna till om man är lite lost och ber om hjäp. Det känns väldigt artigt. Att fråga varifrån man kommer verkar vara något som alla gör.

Mixen av människor är även uppfriskande. Under de här månaderna i NYC har vi garanterat sett fler olika folkslag än sammanlagt under vår tid i Sverige. Variationen gör även att det är svårt att känna sig ”fel” här. ALLT finns nämligen representerat HELA TIDEN.

Gympaträningen för barnen. Vi hamnade på en fantastisk klubb. Tränarna var supertrevliga och jätteduktiga. Alla gympakompisar var alltid trevliga och hjälpsamma och hejade på barnen från första dagen. Att de inte kunde språket så vidare i början var aldrig något problem.

Opportunities for Improvement

Vädret. Det var en rackarns kall vinter att åka till New York. Prognoserna är opålitliga, men vädret pålitligt skitkallt.

Det är rätt slamrigt hela tiden och det blir inte bättre av att det i allafall i vårt hus inte fanns några tendenser till ljudisolering.

Underhåll och rengöring är det inte mycket bevänt med. Det pampiga tjänar på att man kisar lite, för på nära håll är det lite sjavigt. Det är som man tänt lyset på ett disco. Känslan när vi var i Washington DC var att här har de gjort samma sak som i NYC, men lite mer som om man gjort det på svenska :)

Sophanteringen i det jättesnoffsiga Upper East består i att ställa allt i kassar ute på trottoaren och vänta på att sopbilen kommer om två veckor… Sopsortering består i att man sorterar ut plast, glas och plåt i en separat bunke och sen att någon annan kommer och sorterar en gång till ute på trottoaren.

På grund av samtliga ovanstående måste även vår lägenhet hamna på den här sidan av listan. Hur många saker som gick sönder eller inte fungerade under den första månaden vill vi inte ens tänka på. Hustomten och diverse annat folk kom dock snällt tillbaka gång efter annan och skruvade, borrade, klättrade, kröp och fixade. Lägenheten klättrar därför i rang och sista månaden ligger den nog till och med på plus sidan! (Även om tre, mycket smala, trappor inte är en hit när man ska bubba ner nästan 200kg packning…)

Måttsystemet. (Eller snarare avsaknad av system vad det gäller att mäta saker.)

Dricks-maskineriet. Varje ekonomisk transaktion har en hemlig underförstådd förskjutning som man förväntas gissa rätt på, annars är man oartig och snål alternativt inställsam. Detsamma gäller skattepåslaget. Prislappen är inte ett förlag på vad man ska betala för varan utan bara en av komponenterna i en ekvation. Lite trassligt för en nybörjare.

Portionsstorlekarna på snabbmatställena är stundtals komiskt väl tilltagna. Det kanske är en konsekvens av bristen på måttsystem som gör att de blir förvirrade.